Svär jag i kyrkan?

Socialdemokraterna vill förbjuda religiösa inslag i konfessionella skolor. Men adventsljusen ska även i fortsättningen få lysa i skolan. Och skolavslutningar får ske i kyrkan. De företeelserna är mera tradition än religion, är gymnasieminister Anna Ekströms analys.

Jag är verkligen ingen teolog, inte Anna Ekström heller, vad jag vet. Hur kan hon eller någon annan bestämma hur människor förhåller sig till det som har med religion att göra? Tradition och religion smälter ofta samman. En del firar jul av religiösa skäl, många gör det av tradition. Men oavsett är ju julen en högtid till minne av Jesus födelse. Och Jesus är väl religion?

Att ha skolavslutning i kyrkan ska inte heller ha med religion att göra. Är inte kyrkan Guds boning? Den Gud som kristna bekänner sig till. För en muslim eller en jude är nog både adventsljusen och skolavslutningar i kyrkan förknippat med kristendomen.

Om kyrkan reduceras till en neutral samlingsplats vilken som helst, utan laddning – utbytbar mot vilken lokal som helst – då kunde väl moskén eller synagogan få samma status och fungera lika bra som avstamp för sommarlovet?

En kommentar till “Svär jag i kyrkan?”

  1. Du har förstås helt rätt i att (sekulära) avslutningar mm i kyrkor är tradition. För de flesta en tradition där man inte reflekterar särskilt mycket över att man gör det i en religiös boning. Inte heller, vad jag vet, är det någon i de sammanhangen som försöker tvinga på deltagarna den kristna tron. Det är en sekulär tradition helt enkelt. Så varför offra ord på det?
    Är kyrkan Guds boning? Ja för troende kristna. För icke troende kristna är det bara tradition att gå på julotta.
    Det finns ingen tradition i Sverige att fira något i en moské, med undantag för muslimer så att icke muslimer plötsligt börjar göra det skulle väl vara litet märkunderligt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 3 =