Pensionsgruppen enig – en riktålder införs

En uppgörelse i pensionsgruppen presenteras vilken dag som helst. Enligt vad jag erfar är gruppen enig om hur de framtida pensionerna ska se ut. Pensionsåldern höjs i två steg under en femårsperiod. Den tidigaste pensionsåldern höjs som väntat från 61 till 63 år på fem år och och den som vill ska ha rätt att jobba till 69 år, idag går gränsen vid 67.

Efter fem år införs något som kallas riktålder, vilket innebär att pensionsåldern höjs i takt med att medellivslängden ökar. Sjukförsäkring och a-kassa kommer att hänga med de nya åldersgränserna.

Premiepensionssystemet har var varit en av stötestenarna. Socialdemokraterna har velat gå långt när det gäller att minimera  premiepensionen. Alliansen har bromsat och uppgörelsen blev en kompromiss.

Garantipensionen, som främst är till för de med de lägsta pensionerna, kommer att höjas.

 

 

Ulf Kristerssons val: Alliansen eller SD

Ulf Kristersson höll ett ideologiskt  och engagerat installationstal. Han kallade sin ledstjärna för en värderingsburen pragmatism. Det lät ungefär som när språkröret Isabella Lövin införde begreppet visionär realism i sitt parti för att kyla ner de mest högtflygande idealisterna. Kristersson ville nog snarare lägga tonvikten vid värderingar för dem som undrat vad partiet står för efter nyorienteringen med Fredrik Fredrik Reinfeldt.

Anna Kinberg Batra sa i sitt avskedstal, befriat från all bitterhet, att hon kände sig som elefanten i rummet. Men det finns en annan elefant i rummet och den heter regeringsfrågan. Ulf Kristersson vill gärna få den att framstå som spelteori och journalisttjat. Men den handlar om Allianens vara eller inte vara och Jan Björklund har sagt att Ulf Kristersson måste sätta ned foten. Vill han bilda en Alliansregering, som är mindre än de rödgröna, och därmed beroende av stöd från Sverigedemokraterna eller inte? Den nyvalde Kristersson gav inget besked.

Det betyder att Alliansens öde tills vidare är lika ovisst som under Anna Kinberg Batras tid. Ulf Kristersson säger att regeringsfrågan inte är digital. Men till slut är den det. Jan Björklund och Annie Lööf har bundit sig vid masten att inte ingå i en Alliansregering, som förutsätter stöd av Sverigedemokraterna. Björklund har till och med lovat sina barn att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. Det är ett löfte som borde vara väl så tungt som ett löfte till väljarna.

Så Ulf Kristersson har att välja mellan Alliansen eller de i hans parti som kräver att Moderaterna utnyttjar ett läge med en icke socialistisk majoritet i riksdagen med Sverigedemokraterna och Alliansen.