Alliansen i spillror efter självskadebeteende

Självskadebeteende, sa Anna Kinberg Batra om partikamraterna som krävde hennes avgång. Det verkar som om beteendet har smittat hela Alliansen. Stefan Löfven behöver inte röra ett finger. Han kan sitta på första parkett och se på när hans sköna dröm blir verklighet; en allians i spillror. En allians som imploderar.

När alliansledarna avfärdar krisen, som vore den en bagatell, med att Alliansen består av fyra partier och att det inte är något konstigt i att de kommer fram till olika slutsatser. Det kanske inte är så konstigt. Det märkliga är att de inte försöker jämka och ge efter för att det krävs enighet i grundläggande frågor för de som gör anspråk på att utgöra en Allians.

Stefan Löfven överlistade de fyra alliansledarna när han behöll Peter Hultqvist i regeringen i somras och Liberalerna och Centern efter veckor av beslutsångest drabbades av eftertankens kranka blekhet. När väljarna ville ha kvar försvarsministern. Borgerliga debattörer och ledarsidor varnade Alliansen för att genomföra sitt hot. Och hettan kring Transportstyrelsen och It-skandalen har svalnat. Annie Lööf gav uttryck för sin ruelse redan i tisdags, när hon kommenterade Jimmie Åkessons besked om misstroendeförklaring mot Stefan Löfven. Det får inte gå inflation i misstroendeförklaringar, sa hon.

Hur ska Alliansen resa sig ur askan? Det enda som skulle kunna återupprätta förtroendet för att de fyra partierna som ett regeringsalternativ vore antagligen att de enades kring regeringsfrågan.

Hur det blir med den saken hänger på Ulf Kristersson, enligt Jan Björklund. När Kristersson blir partiledare måste han sätta ned foten och säga klart och tydligt att han inte vill regera med stöd av Sverigedemokraterna, lyder Björklunds uppmaning.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 3 =